Utställning: Written Landscapes, Imagined Possibilities – Cecilia Germain

Den 26 juni i år invigde Nordingrå Konstby sitt antikvariat, en samling böcker där en stor del var från eller om Afrika, i första hand skrivna före 1990-talet. I samband med det öppnade den inbjudna konstnären Cecilia Germain sin utställning i Konstbyns kafélokal, en platsskapad utställning som vuxit fram i en intuitiv och undersökande process, utifrån innehållet i utvalda böcker i Konstbyns antikvariat. Här kan du läsa Cecilias egna ord om utställningen:

 

Böckerna som trängs på hyllorna inne på Järnsta cafe i Vännersta är många och kommer från olika avsändare, olika länder och är skrivna under vitt skilda årtionden.

Här samsas biografier, poesi, böcker om politik, konst, lokal resursfördelning och konflikthantering och mycket annan litteratur.

Många av böckerna här ingick en gång i Afrikagruppernas bibliotek på Sandö och blir för oss, idag, ett slags arkiv över en specifik epok.

 

 

Genom böckerna blir jag hela tiden påmind om övergreppet, Europas kolonialisering av den Afrikanska kontinenten. Och också alla de år av kamp för frigörelse. Bland böcker om biståndsarbete från 60, 70 och 80-talen och äldre reseskildringar utgivna från 1880 och framåt målas bilden av Afrika upp. Skribenter och författare tar sig an att med ord bygga världar, landskap, och beskriva händelser och människor. Men hur sann är bilden som förmedlas, bakom varje rad ligger ju ett personligt, subjektivt övervägande. ….

Jag kan se hur alla dessa sidor av text är med och skapar en västerländsk kollektiv idé, tanke, om vad Afrika har varit, är och kan bli. Ibland uppmuntrande, många gånger begränsande. Oavsett vad förvånas jag hur självklart den vita författaren agerar orakel, tar sig tolkningsföreträde….

 

Jag stannar upp inför alla de fotografier av personer som gömmer sig i böckerna, ibland undrar jag om mannen på sidan 18 eller kvinnan på sidan 89 alls har med den skrivna berättelsen att göra eller om de helt enkelt fick agera illustration just där….. Visste de ens om att de hamnade i den här boken, hade de sagt ja om du frågat om de ville….?

Fotografi tillsammans med text har en stark förmåga att övertyga oss om att det som finns innanför pärmarna måste ju stämma. Den som skriver och den som tar bilden har makten att uppmåla föreställningar som kan ha eller inte alls har med den så kallade verkligheten att göra. Bland de äldre böckerna hittar jag ofta ord som avslöjar en stark eurocentrisk blick på ”den andre”, och många gånger används ett nedsättande språk om den icke-vita personen.

 

Mötet med vissa av böckerna väcker blandade känslor, å ena sidan är de kanske ett viktigt tidsdokument, för att förstå hur vi inte vill ha det, å andra sidan kan jag se hur materialet fortsätter att reproducera stereotypa fördomar om människor med ursprung från Afrikas länder. Just nu behöver jag helt enkelt slå en röd rosett runt den där boken, boken som gör min bruna kropp illamående och yr. Efter utställningsperioden kan den öppnas om ni vill, men just nu får den vara stängd…….

Jag känner också ett behov att låta de fotograferade människorna i böckerna få en andra chans, släppa dem fria från de sammanhang som texterna skapar. Befriade kliver de ut mellan bladen, ut från boken och får möjlighet att bli sedda utan texter, ord som kanske begränsat deras verkliga potential.

 

De abstrakta akvarellerna på bokhyllornas kortsidor går under namnet ”Vattenvägen 2” och ”Biflod”, och vill vara den flyktväg som de svarta och bruna personerna i böckerna kan använda för att komma loss från ett vitt panoptikon och ur vita narrativ, berättelser som skapats på gott och ont. Akvarellerna blir verktyg, symboler för en möjlig, framforsande väg till frihet.

 

I en av böckerna stöter jag på ett litet porträtt av en kvinna. Hon tittar rakt på mig och under ovalen som ramar in hennes överkropp läser jag några ord som vill informera oss om att hon är förslavad.

Eftersom jag själv är slavättling infinner sig ett omedelbart systerskap bortom tid och rum, och jag målar mera vattendrag. Nu får akvarellfärgerna bli ett litet guppande hav där båten som bär henne bort från slaveriet kan segla fram.

 

 

 

Det grafiska bladet som ligger under glasskivan på det runda bordet är en monotypi/assemblage som heter ”Vi ser ert vita panotikon”. Blicken som strålar ut omgärdar ett blekt öga. Svarta människor har länge koreograferat sina kroppar för att upplevas som mindre hotfulla inför en vit dömande blick. I boken ”Vithetens hegemoni”  skriven av Sara Ahmed kan vi lära oss mer om hur den vita blicken format samhället av idag. Den och några andra boktitlar ligger på den höga smala piedestalen, det är böcker som jag känner är viktiga för förståelsen av det avkolonialiserade Afrika men också för att erfara en afrikansk diasporas upplevelser. Det är böcker som jag vill lyfta in, lägga till i detta komplexa bibliotek.

 

Urvalet av böcker på det runda bordet är böcker tagna ur hyllorna, och är gjort efter två premisser, dels är det böcker jag inte har läst men är nyfiken på, dels är det litteratur skriven av de få svarta författare jag lyckats hitta på hyllorna.

 

 

Välkommen att slå dig ner att bläddra, titta, läsa och tänka vidare. Vem är du själv, och hur skulle du vilja bli beskriven i en bok? Hur skulle du vilja att framtidens människor såg på dig?

 

Cecilia Germains utställning Written Landscapes, Imagined Possibilities, eller Skrivna landskap, föreställda möjligheter pågår till och med den 14:e augusti 2022 i Nordingrå Konstbys kafélokal.