MIKAEL ARVIDSSON

Jag är konstnär i Nordingrå. Den konst jag har för visning och försäljning i butiken är främst emaljer och grafik. Emaljerna är av mindre format, av utrymmesskäl och den grafik jag har där ligger i grafikvaggan att bläddra i, serigrafier och träsnitt.

Min relation till Nordingrå har varit och är inspirerande för min konst! Dalsberget som jag ser varje dag är en fantastisk miljö att vistas uppå och vilka utsikter, arbetar för närvarande med dessa.

OWE EGON GRANDICS

Jag kallar mig metallskulptör och fågelmålare. Just nu i alla fall. Det var en lång resa innan jag hittade hem till Nordingrå. Många mornar som jag vaknade upp i europeiska huvudstäder, hankade mig fram som alltifrån guldsmed till teatertekniker.

Fåglarna har funnits med mig hela tiden. Från den tama kråkan som bodde i köket i mitt barndomshem, till havsörnen som cirklade kring fyrtornet under mina år som fyrväktare ute på Högbonden. Det är något med deras blickar. När en fågel ser dig i ögonen är det som om tiden stannar, som om de vet så väldigt mycket som vi inte fattat. Kanske har det med deras perspektiv att göra. Fågelperspektivet. Jag använder ordet Vögelkünst om mina målningar men jag är ju ingen fågelskildrare. Snarare karaktärsfångare.

SIRPA HUUSKO

Mitt namn är Sirpa Huusko och jag bor i Salsåker där jag bl.a. väver trasmattor. Efter att ha vävt en matta i f.d. svärmors gamla vävstol för 20-25 år sedan kände jag att jag hade hittat ett sätt att skapa som passade mig. Det tilltalar mig att göra något nytt av återanvänt material. Att väva med trasor från gamla, mjuka slitna lakan och påslakan är en fröjd. Det material som jag använder är gammalt, sådant jag har fått eller köpt på loppis. Några lakan har jag färgat men de flesta har kvar sin färg som omformats efter många tvättar. Ingen matta är den andra lik, allt beror på vilket material jag har.

Jag tittar på de trasor jag har, känner efter vilken färg som talar till mig och sen börjar jag väva. Ibland börjar jag med planen att mattan ska ha en färg men till slut kan det bli en helt annan. Det känns som om de skapar sig själva. Mattorna är av olika storlekar beroende på hur mycket trasor jag har. De är vävda med oblekt och svart bomullsvarp och bomullstyger. Att bo i Nordingrå och Höga Kusten är fantastiskt eftersom här finns allt för kropp och sinne; man kan vandra i bergen och skogen, bada i sjöar och hav och titta på konst. Vad kan man mer begära!

ANNIKKA KRONLID ARVIDSSON

Målare och grafiker som använder ord i min konst. Det konstnärliga arbetet är som ett formulerande allt eftersom. En process som är just det, i ständig rörelse. Ibland är det något jag bara får längta efter. Mäland, Nordingrå blev min plats på jorden. En ständig källa till förundran, lycka och inspiration.

EMIL LINDQVIST

Jag heter Emil Lindqvist och arbetar som konstsmed. Jag började smida när jag var 16, det var något speciellt med smide. Jag har testat på många olika hantverk men det var något särskilt med varmt järn. Att ett material som till vardags är så hårt och kallt, kan vara så mjukt nästan som lera när det hettas upp. När jag var 18 så flyttade jag från Stockholm till Kramfors för att ta gesällbrev inom varmsmide. När det var gjort så flyttade jag till Nordingrå.

Nu arbetar jag som smed på Järnstaborg. Vi smider allt från små krokar till stora staket och möbler. Här i butiken så har vi handsmidda knivar, krokar, skohorn och grillpinnar.

KATINKA NORDGAARD

Jag är en keramiker och skulptör som använder en metod för bränning som har sitt ursprung i en gammal japansk metod – raku. Det är en metod som innehåller många steg vilket öppnar för nya intryck. Jag tummar mina föremål i lergodslera. En klump lera som formas i min hand blir till något eget men bär också med sig en känsla från min hand.